Vi jobbade i källaren, och drev ett galleri på gatuplan. Vi hade femton utställningar och lika många vernissage. Vi kände många frilansare, och lärde känna desto fler. En hemvändande art director flyttade in och strax därefter en copywriter från Kristianstad. Vårt nätverk växte och någons kund blev också någon annans. Någon fick ett stort uppdrag och några andra blev involverade i projektet.
Vi hade roligt ihop, och det märktes. Vi växte och blev fler. En proffsig pr-konsult ville vara med och en småländsk webbutvecklare kunde inte tacka nej till en plats. Och som om inte det var nog, tog vi också emot praktikanter. Några av dem startade sedan eget och blev en del av Södra Esplanaden på riktigt. Vi flyttade till en större lokal mitt i stan, och blev granne med domkyrkan. Föreningen blev ett aktiebolag och en styrelse bildades. Vi blev med serietecknare, teaterproducent och en vass skribent. Vi fick storhetsvansinne och hyrde till slut ett helt hus. Som mest var vi trettio personer på tre våningar med en fantastisk mötesplats som vi emellanåt hyrde ut till andra.
Ibland hände det att vi reste iväg tillsammans. Vi åkte till Luxemburg, Berlin och Dublin. Vi arrangerade Kolossaldialoger och bjöd in hela stan till vårt hus. Då och då drack vi öl efter jobbet, och ibland festade vi till det ordentligt. Vi spelade FIFA på lunchen och spöade våra kunder i pingis. Vissa av oss blev mer än kollegor, några till och med riktigt goda vänner. Plötsligt var vi flera skribenter, ett par fotografer, en och annan affärsutvecklare och några webbutvecklare till. Några av oss startade företag ihop, någon annan började anställa. Vi insåg att trettio nog var några för många, och ett helt hus alldeles för stort för att vi också skulle kunna fokusera på våra egna företag. Vi flyttade upp från gatuplanet och sa att tjugo personer är nog mer lagom. Några lämnade oss, och någon kom tillbaka.
Vi köpte tårtor och firade varandras framgångar. Några fick barn, och någon gifte sig. Vi kramades och skrattade ihop. Några fyllde fyrtio och någon skilde sig. Vi kramades och torkade varandras tårar. Sedan kom vintern 2014 och Södra Esplanaden fick en ny styrelse. Tillsammans satte vi upp nya mål och tog en hel del beslut. Vi köpte en chesterfieldsoffa och bestämde oss för att göra en ny hemsida. Och någon fick i uppdrag att skriva om vår historia.
